Glutenfri pizza

Det här med att baka glutenfritt med jäst är inte det lättaste. Recept med bikarbonat och bakpulver är säkrare alternativ om du vill få ett bra resultat. Och pizzadeg över lag är en hel vetenskap, även om du bakar med vetemjöl.

Ett litet knep jag har är att jag alltid förvärmer plåten när jag bakar pizza (utom när jag bakar i den fruktade gasugnen i pojkvännens lägenhet, som trots mina olika försök inte sprider värmen jämt och gräddar allt hårdare underifrån och inte ger ordentlig färg ovanpå...). Men i vanlig ugn så bakar jag ut pizzan på bakplåtspappret, medan jag låter plåten stå i ugnen när den värms. När ugnen sen är varm och pizzan redo så lyfter jag ut plåten med en grytlapp och drar över bakplåtspappret med pizzan på plåten. På det viset börjar botten gräddas omedelbart, blir krispig och fin och du undviker en degig och trist pizza.

Min genväg till pizza har alltid varit att göra en sconesdeg med bakpulver, istället för en jästdeg som ska arbetas och jäsa. När jag började baka glutenfritt upptäckte jag att scones var en grej som funkade skitbra med glutenfritt mjöl (till skillnad från diverse andra idéer jag testat...) Så att göra glutenfri pizza med sconesbotten kändes som en perfekt lösning. Och det blir verkligen superbra, jag lovar!

Pizzabotten lagom till en bakplåt, ca 3 portioner

6 dl glutenfri mix

1 msk bakpulver

3/4 tsk salt

75 g laktosfritt smör eller mjölkfritt margarin

3 dl laktosfri mjölk

Sätt ugnen på 250 grader. Blanda bakpulvret och saltet ordentligt med mjölet. Skär det kalla smöret i små kuber och finfördela det i mjölblandningen med fingertopparna. Häll på mjölken och tryck ut degen på ett bakplåtspapper, med mix på händerna om degen är mycket kladdig. Grädda i het ugn, ca 10 min, men här får du hålla lite koll så du inte bränner härligheten. Jag vill ha pizzan ganska välgräddad och kör därför på hög ugnstemperatur.

Ditt val av topping lägger jag mig inte i. Jag har fastnat i Capricciosa-träsket med färska champinjoner och skinka av hyfsad kvalité. Jag köper färdig tomatsås, eller bara krossade tomater med vitlök och örter på tetrapack. Brer ut det och strör på den mesta osten. Sen lägger jag på fyllning och toppar med lite lite ost till. Jag gillar inte att täcka fyllningen med osten så den liksom blir inbakad där under. Men det där är nog bara nån jävla idé jag har fått...
Det viktigaste är i alla fall att strö på ordentligt med flingsalt precis innan du äter. Det gör jag alltid, även med köpepizza. Men så har jag ett lite osunt förhållande till salt också...

Sallad vill man ju ha till också! Att bara toppa den nygräddade pizzan med en näve ruccola är nog egentligen min favorit, men traditionell pizzasallad är ju kanongott. 

Vitkålssallad kan förvaras i kylen i flera dagar och är egentligen godast när den saftat till sig efter ett dygn. Men misströsta inte! Jag har kommit på en snabbvariant. Det som händer när kålen stått någon dag är att den saftar till sig och släpper ut sin vätska och blir sådär mosig och sladdrig och go. Man kan skynda på den processen genom att skära kålen med osthyvel (om man inte äger någon fancy maskin som strimlar saker åt en...). Sen lägger man den i en plastpåse och häller på vinegrett-dressing. Förslut påsen (försök pressa ut luften) och kläm sedan på kålen så den mosar till sig lite och umgås riktigt intimt med dressingen. 

Jag tycker inte om oljig pizzasallad, så jag kör inte på den vanliga vinegrett-regeln med 1 del vinäger och 2 delar olja. Jag vill inte heller ha olivolja, utan hellre neutral rapsolja. I ärlighetens namn står jag inte och mäter ingredienserna till en vinegrett, men på ett ungefär tar jag:

1 msk rapsolja
2 msk vitvinsvinäger
salt och svartpeppar

Rör kraftigt så oljan fördelar sig i vinägern innan du blandar dressingen med kålen. Dubbla receptet till önskad mängd.