måndag 7 juli 2014

Tomatchutney

Till ostbrickan, till indisk mat, till köttbullar och mos istället för lingon. Eller blanda ner ett par skedar i köttfärssåsen som krydda. Smakar som mangochutney och barbecuesås kärleksbarn. Kryddningen påminner om ananaschutneyn, men chilin är bytt mot kardemumma och tomatchutneyn innehåller mer socker och har en skarpare syra från vinägern, vilket ger en mer intensiv smak.



Ingredienser (såklart ekologiska i den utsträckning du har råd och får tag på) till en sats, drygt 1 liter:

1,5 kg körsbärstomater
2,5 dl strösocker
2,5 dl ljust muscovadosocker
7 dl äppelcidervinäger
2 msk finhackad färsk ingefära
1 tsk salt
1 tsk kardemumma
1 tsk kryddnejlika
2 grovt skivade gula lökar

Blanda vinäger, socker och kryddor i en stor, tjockbottnad kastrull och koka upp. Rör tills sockret löst sig. Blanda ner tomaterna, hela precis som de är. Ner med skiten i grytan bara. Koka 10 min tills de mjuknat lite. Använd en potatisstöt (den man gör mos med) och krossa sönder de flesta körsbärstomaterna. Lämna gärna några lite hela, det ger chutneyn en trevlig, rustik konsistens. Blanda sedan ner lökbitarna, skurna i så små eller stora bitar du behagar (jag vill ha ganska grovt skuren lök). Koka på medeltemperatur utan lock i 2-3 timmar, tills den mesta vätskan kokat bort och konsistensen liknar sylt.

Det finns många olika metoder för att konservera sylt, mos och chutney. Principen är att använda helt rena glasburkar och se till att inga bakterier smiter ner. Då håller sig din konserv länge om du inte öppnar locket. Jag är extra försiktig och förvarar ändå mina konserver i kylen, även om det förmodligen är helt onödigt. Men det här borde du egentligen läsa om i en kokbok från 70-talet eller fråga någon äldre släkting.
Som jag beskrev i gårdagens chutneyrecept så steriliserar jag mina glasburkar i ugnen. Jag börjar med att diska burkarna och locken. Sedan värmer jag ugnen till 200 grader och låter burkarna stå tomma inne i ugnen i ungefär 5 minuter. När chutneyn precis är färdig och fortfarande kokhet så tar jag (utan att bränna mig...) ut burkarna ur ugnen och fyller dem, helt och hållet. Jag skruvar snabbt på locket. Nu bildas ett vakuum i burken vilket gör att du kan höra det klassiska klicket när du öppnar den. Efter att burken är öppnad ska chutneyn förvaras i kylskåp och ätas inom en eller ett par veckor. Men använd ögon och näsa! Om det ser okej ut och luktar okej, då kommer du förmodligen inte dö av att äta det. Den regeln har funkat för mig i 30 år.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar